Rasbeskrivning för Irländsk Varghund !! Ursprungsland: Den gröna ön, även kallad Irland Användningsområde: Som det hörs på namnet använde man rasen för vargjakt och även hjort. Numera jagar de mest kaniner och råddjur om de får chansen. Men inget är mysigare än att få sätt av efter en å annan förskrämd katta FCI-klassifikation: Grupp 10 som är vinthundarna Bakgrundsändamål: Rasen har en gedigen historia och den är på tok för lång och invecklad för att ta upp i sin fulla längd här. Men grunden är väl kort sagt att kelterna som direkt inte hade några mindervärdeskomplex ville ha en jakthund som kunde matcha deras macho attiyd och det fick de !! Stora respektingivande jakthundar med mestadels strävpäls. Dock vart rasen nästan utrotad en sväng med kom tillbaka då irländarna fick en ingivelse i patriotism mot slutet av 1800-talet. Det finns efter historierna lite gott & blandat i vargarna men det viktigaste är ju ändock att rasen är genuin och stabil idagsläget. Helhetsintryck: Skall väl vara en stor vänlig jätte som vanligtvis är gråaktig till färgen. Men de får inte misstas för gråvargar utan skall kunna urskiljas som just Irländska Varghundar. De ska ha massa massa, men ändå vara smidiga i sina rörelser. Att dom skall se respektingivande ut är lite roligt då det är en mycket trevlig och snäll hund innanför vargapälsen. Muskler skall det finnas gott om, även om de gömmer sig under all päls. Hela hunden skall vara stor !! och inget annat. Hanarnas höjd skall landa någonstans runt 81-86 cm, högre är inget problem. Man kan nästan säga att de är som ett klassiskt musikstycke, de skall utstråla både krafter, livsgladhet, mycket mod och sen harmoni tillsatt i lagom dos. Uppförandekaraktär: Soffpotäter inomhus och snälla som dilamm, medan de skall bli som gråvargar ute med massa spring i benen och jakt på katter Huvud: Stort med vänliga mörka ögon som kan tigga kläderna av matte/husse. Ett skägg som gärna doppas i vatten för att sedan torkas av på mattes finkläder. Det är inte ovanligt att en varg kan lägga huvudet på köksbordet/köksbänken för att låta en liten tunga slinka ut och vips !! där försvann söndagssteken. Skallparti: Om de får för brett skallparti blir de rent ut sagt fula, man kan ju inte ha en varg som ser ut som en brunbjörn heller. Nosparti: Det är lite avlångt men får inte smala av för mycket, det är ju ingen tapir vi pratar om. Nosen är också ett mycket användbart instrument för vargen. Speciellt när dom trycker upp den i en ont anande persons ansikte för att bara få smaka av deras gotter. Det är först då man inser vilken STOR nos dom faktiskt har !! Käkar/tänder: Ja, här vill man helt klart INTE fastna !! för precis som vargen i helhet är dom JÄTTEstora, tur är väl att tänderna göms under allt skägg, annars skulle nog en å annan bli lite darrig av huggtänderna som finns innanför denna snälla jättes överläppar/underläppar. Ögon: Oj oj, dom är riktigt livsfarliga !!. Den matte/husse som kan stå emot dessa djupa brunnar hos sin varghund är nog inte många. Och dom kan verkligen se så lidande ut, precis så där att dom inte får mat utan svälter så de bara måste få smaka av allt det goa matte/husse petar i sig. Öron: Två små rosenöron, men med mer päls en en greyhound, för hur skulle en lurvig varg se ut med nakna öron ?? Hals: Gör att en varghund får syn på potentiella byten då den är såpass lång att den kan få huvudet att se över det mesta i häckväg. Stackars den matte/husse som inte är högre än sin varg.. dom kan få riktigt intressanta promenader. Kropp: Finns bara ett ord, den skall vara STOR !! Rygg: hellre än lång än kort rygg.. vilket hjälper vargen att springa riktigt fort när den vill nåt något den verkligen vill ha. Ländparti: Lätt välvt, också det så de verkligen kan ta i när de springer iväg. Kors: Det är inte ett smyckekors man pratar om här, utan själva delen på hunden som sitter mellan höftbenen. Bröstkorg: Djup och bred, allt för att hjärta och lungor skall få plats. Detta för att de skall orka jaga alla roliga små djur de letar upp utan att bli uttröttade för fort. En varghund skall orka med rätt mycket. Underlinje: Ännu en gång förklaringen att det inte handlar om någon understrukning utan linjen som går från bröstkorg upp till bakbenen och där skall den vara uppdragen.. lite så där whippetaktig. Svans: Här pratar vi om längd !! att inte valparna snubblar på sina egna små svansar är ett under. Hårig skall den vara också, för det är ju som med öronen, hur skulle det se ut med en varg som hade en greyhoundsvans ?? Extrimiteter: Framställ: Skulderblad: de skall vara sneda, helt otroligt och här är det också viktigt med muskler så att hunden kan röra sig fritt i skog och mark. Armbåge: Dom skall inte peta varken ut eller in från kroppen vilket kan få en varghund att se rätt lustig ut, de är också där så de kan böja på sina långa ben utan att bryta sig totalt. Underarmar: Precis som vi människor har varhundar såna också. Det är viktigt att de är raka och starka.. speciellt med tanke på den stora hund som är fästad vid dem. Framtassar: Vapen !! de kan användas till att grävas med, till att skuttas med, till att smutsa ner matte/husse med, speciellt populärt efter en grävsejour i någon rabatt och sen komma springande till matte /husse som är lite småstressad pga en bjudning för att hoppa upp glatt och visa sitt fynd i smutsiga tassar. Bakställ: Lår: Här behövs det verkligen längd på musklerna, för låren är liksom det som gör att varghunden får upp sån fart eftersom de skopar iväg med dessa kraftfulla ben. Tur det inte är en hundras som sparkar bakut.. det kan bli fatala följder då med tanke på de starka muskler som huserar i baken på en varghund. Knäled: Behövs för att vargen skall kunna böja bakbenen, svårare än så är det inte. Underben: Också det behövs för att varghunden skall nå ner till backen ordentligt. Has: Har dom också på sin kropp, precis som alla andra hundraser. Baktassar: Inte riktigt så farliga som framtassarna, men nog hjälper dom till så att framtassarna kan klättra uppåt på matte/husse som förskräckt funderar på hur sjutton de fick tre kg lera på sig inom en nanosekund. Rörelser: Det är här det fantastiska kommer, trots sin storlek är det här en förvånandsvärt lätt hund. Fast att få en varghund i fullfart krockandes med ens knäleder är inget man förespråkar. Det kan göra rejält ont, speciellt när man väl landat och vargen får för sig att trösta matte/husse genom att ställa sig på dom. Päls: Pälsstruktur: Pälsen skall ha en liten dragning åt raggig gråvarg, hård som tandpetare nästan och sträv som svinto.. Raggen skall tydligast synas över ögonen så att matte/husse lättare kollras bort och det syns inte lika tydligt om vargen är skyldig till något bus. Under hakan där skägget sitter skall det också vara gråvargsragg, vilket en varghund tycker är lite kul eftersom de kan blöta eller gegga ner en icke ont anandes matte/husse. Färg och tecken: Ja, alla färger är ju inte tillåtna på vargen. Men det finns många att välja mellan så även den mest kräsne lär hitta en färg han/hon tycker om. Det är alla möjliga gråa toner, lite randigt men icke en ruta så långt ögat når. Och sen lite vitt, svart (dock ej tillsammans för det är inget schackbräde vi pratar om) Storlek/vikt: Mankhöjd/Vikt: Det viktigaste är ju här att de är STORA, men ändå inte ser för tunga ut. Ju större dess bättre kan man nästa säga. För inte vill man se en varghund i storlek med ex en whippet.. hur skulle det se ut ?? De skall väga ungefär som en normal människa vilket kan ställa till lite problem om vargen vill åt ett håll, medan den stackars matten/hussen vill åt ett annat.. för vill en varghund gå, ja då går den . Fel: Är inte önskvärt hos varghunden. Som exempel dom skall inte vara arga, de skall inte springa FRÅN ett potentiellt byte, inte ha en svans som ser kuperad ut i längd eller vara små på något sätt och vis. Öronen får inte heller ha storlek liknande en basset, utan mer åt greyhound hållet. Testiklar: som på alla andra hundar skall båda två ligga i påsen. Men skulle det nu vara så att en av dom inte kryper ner som dom skall, så blir ju inte hunden sämre som familje hund för det. Utställningar är ju kört förstås, men det finns så mycket mer man kan göra med sin varghund. Writer: Reneé Ericsson @ Dragon Light´s